Leia 12 veckor			Hem
Torsdagen den 26 december 2002 Annandag jul
Leia tycker om att skälla på människor när vi är ute. Jag tycker inte om att hon gör det. Så när hon ser någon närma sig börjar hon skälla för fullt. –Oooo, vilken gullig valp, har alla hitintills sagt och kommit fram och hälsat. Och visst det var bra första veckan att se att människor behöver man inte vara rädd för. Nu sista tiden så vill jag inte att hon skall hälsa på alla. Känns som om att beteendet ”Om jag skäller så händer det något och jag får går fram” inte skall uppmuntras. Är övertygad om att alla inte tycker att det är lika sött när hon är fullvuxen. Nu är jag kanske lite gnällig men jag blir så trött ibland. Vi var ute och gick när vi passerade en man på vägen. Ibland försöker jag få hennes uppmärksamhet till andra saker istället och ibland ignorera beteendet. Nu var det här någon som bor nära oss och man vill ju inte vara otrevlig granne så när han frågar om hunden svarar jag och säger samtidigt att vi övar på att inte få hälsa när vi skäller, utan att det är något man skall få tillåtelse till. Därför vill jag att han inte hälsar på hunden. Jaha,, säger han och går rakt fram till den skällande valpen och sätter sig ner och klappar henne. Jag måste varit otydlig... Sen måste jag få skriva att jag tycker att det är okej att man är och gör olika. Däremot tycker jag inte om när människor jag möter med hundar talar om för mig att hundar alltid måste få hälsa. Känns som om pratet redan går hos en del om den stackars valpen som inte får träffa andra. Med ens så minns jag de stunder jag inte saknade med hund, nämligen lösa hundar man stöter på utan ägare i syne. Förlåt för gnället men jag blir lite upprörd....
Fre, Lördagen den 27,28 december 2002
Vi har varit lite trötta och förkylda här. Inte Leia som varit lika pigg som alltid.
Söndagen den 29 december 2002
Det här med träning för rumsrenhet är en intressant sak. Kan vara bidragande orsak till våra förkylningar. Efter sömn, mat och lek försöker vi springa organiserade turer. Nu är det inte alltid lilla hjärtat har tid att kissa eller bajsa då. Speciellt inte när snön kommit. Den är alldeles för rolig. Dessutom finns det fortfarande för mycket att lukta på. För att inte prata om allt elände att stoppa i munnen. Så då tycker man ” ser hon inte bajsnödig ut”, ”nu var hon nog på väg att kissa”, och så springer man ut. Att det är bråttom har man lärt sig och det är inte alltid jackan hinner med. Väl ute så glömmer hon att hon just var på väg att bajsa. Och där står man i kortärmad tröja utan överdragsbyxor i bara långkalsingar och hoppas att ingen ser en. Men Leia är lycklig och springer runt. Eftersom man så gärna vill att hon skall göra ute står man kvar. Till slut går man blåfrusen in. Så börjar det om igen... Sen när man vänder bort blicken så kan det plötsligt komma en ljuv doft..., nej du, det är inte smultron inte. Så ligger där en fin liten hög. Hmmmm...
Måndagen den 30 december 2002
Idag har vi varit hos veterinären och tagit 12-veckors sprutan. Det gick riktigt bra. Han tittade i ögonen som vi tyckt varit lite rinniga. Det var inte roligt. Men sammanfattningsvis så gick det bra.
Tisdagen den 31 december 2002 Nyårsafton		Trivs rätt bra på landet!
Åkte ner till landet på eftermiddagen. Kände att det var dumt att vara hemma och utsätta Leia för allt smällande. Vi har visserligen spelat fyrverkeriband för fullt och det har hjälpt. Men det känns ändå dumt att chansa på att hon inte blir rädd vid tolvslaget. Så ner till landet där närmaste granne är på tre kilometer. Middag med svärmor och svärfar och en lugn nyårskväll. Första gången vi sov borta. Leia kröp ner i vår stora trunk och la sig på mina byxor. Jag tror att hon låg där hela natten
Onsdagen den 1 januari 2003
Var ute kort promenad. Provade att gömma mig bakom en gran ca 20 meter bort i skogen. Leia fick stå med husse och titta på när jag försvann. När han släppte henne sprang hon först runt lite på måfå, sen tappad hon lusten. Ola gick närmare och visade henne spåret. Då vart det full fart. Jag såg henne före hon såg mig eftersom hon var så upptagen av spåret. Trots att det är snö och synliga spår så var det roligt att se. Hem på eftermiddagen
Titta vad fint jag kan stå om jag får godis
Sitta kan jag också			Fast nu smiter jag godiset är slut...
Snygga öron! Växer lite i otakt.
Vad är det där för lattjo grej, den vill jag nosa på!
Hem
Copyright ©MWT Lilla Villan 2002