Leia 11 månader					Hem
Fredag						5			September
Ja, ja jag vet.... Det är faktiskt den 3:e som Leia fyllde 11 månader och jag har inte skrivit på ett tag. Men det där med första löpet är faktiskt en stor sak. Byxor skall inhandlas, passande bindor, hunden i koppel, lösa hanar pareras på promenaden och för att inte prata om de samtal vi haft Leia och jag om hur det är att bli kvinna och vad matte tycker om att hon viker undan svansen för pojkar.... Hmmmm.... Byxorna då.... Ååååå Leia tycker hon är såååå fin i sina byxor! Med lite hjälp av godis de första gångerna så behöver man bara säga - Var är byxorna? Och glatt springer hon dit de ligger och väntar på att bli ”fin”. Sen rullar hon runt i glädje. Så bedårande hon är. Vad har vi annars märkt av löpet. Lite tokigare än vanligt, lite tröttare på prommisarna, evigt tvättande och morrande åt det-där-konstiga-som-händer... Fast nu börjar det nog avta för nu är hon inte bakom på promenaderna längre. 11-månaders dagen firade vi med kurs! Hade bokat egen instruktör minsann och fick med oss en hel del tänkvärt och övningar. Har ju sagt att jag räknat med att första året skall vara ”jobbigt”. Så jag tänkte att med en månad kvar till 1-års dagen så börjar vi nu.... J Varför tar hunden mina nya fina pelargonsticklingar som kom med posten???? Blir man nåt glad när man ser sin ömt uppackade blomma – som man lagt på diskbänken – helt plötsligt sticker ut ur Leias mun....
5/9-03				Mattan & jag, vi har det bra ihop....
Onsdag						10			September
Var är spårhunden???? Om du följt Leia så har du säkert sett hur vi spårat. Viltspår gick så lysande att vi bestämde oss för att anmäla till anlagsprov. Skulle lägga ett par spår innan för att hålla i gång voffan. Spåra ja... Spår nr 1 innan anlagsprovet gick ju inte så lysande. Till skillnad mot innan så tog hon av och började spåra levande vilt – TRE GÅNGER... Men, men ingen fara, vi lägger ett lite lättare spår nån dag efter och tänker att NU kommer hon minsann förstå att det är blodspåret vi följer och inget annat. Spår nr 2 Här kan vi ju säga att hon inte spårade alls. Stackarn mitt i första höglöpet stod bara och fick sändningar från yttre rymden. I alla fall såg det ut så. Vem är jag? Vad gör jag här? Var är min hane? Jaha, så var det med det... Då var det bara att bestämma sig för om vi skulle köra hårt eller lägga ner. Det blev det senaste. Kändes inte schysst mot Leia att försöka få henne att göra något som hon var allt annat en koncentrerad på. Hon får fortsätta att vara bäng med hormonsvall så försöker vi senare igen. Var det löpet som ställde till det lär det ju funka då. Fast jag kan säga att det var ju inte så kul att ringa och meddela att vi inte kommer för hunden inte längre kan spåra... Men varför skall man vara ute å springa i skogen när man kan vara hemma och lattja med sitt ben?
Antingen kan man bara ligga och beundra sitt ben...					...eller smaka lite på det....
...fast bäst är när vi leker med det tillsammans.
Onsdag				17				September
Jag köpte en så otroligt vacker Klematis i sommar. Eftersom jag var lite rädd om den satte jag blomstöd och bambupinnar runt för att inte den skulle springas ner.				Visst är den vacker!
	Igår tittade jag till den			Så här såg det ut
Leia tycker om att gömma ben – helst på olika platser – så jag förevigade henne idag....
Vid rhododendron			... som inte dög, vid plommonträdet...				...som inte heller dög.
Var det är nu är bara Leia som vet...
Hem
Copyright ©MWT Lilla Villan 2003