Under en lång period har jag gått omkring och mest känt dåligt samvete för min trädgård som inte ser sådär fin ut som jag vill att den ska göra.
Kanske någon känner igen det?
Jorden är nästan borta på en del ställen.
En del har runnit bort och det som är kvar verkar utarmat. På vissa delar är det nära till att 40-talets täckmaterial börjar sticka upp, lite betong och järnskrot som letar sig upp ur marken.
När jag såg det började jag också förstå varför mina gräsfrön inte ville ta sig
.
Dessutom används min trädgård flitigt.
Vovven leker, jag trampar runt och hönsen pickar.
Men det är ju faktiskt så jag vill ha det, jag vill använda den.
Skulle jag få hela trädgården bördig igen så krävs stora mängder jord, kraft och pengar. I brist på det så kommer jag välja att göra odlingslådor, starta där och ta det pö om pö.
Har landat i att det känns okej och släppt pressen.
Så väldigt skönt!
Det är himla fiffigt när grannar rivit och byggt nytt. Det gamla materialet blir de glada att någon tar så dom slipper köra till tippen. Samma sak med brädspill som blivit över. Och jag får möjlighet att skapa något.
Med fantasi och många skruvar kan man lägga lite pussel.
Mixar med några inköpta pallkragar. Rundlen till höger är en byggsäck som man får material i. Runt om har jag flätat grenar från pil och andra träd.
Vad gör man med en gammal bokhylla som ska till tippen?
Lägger den ner och odlar i den såklart. Tanken är att jag ska kapsla in den i bättre virke senare för att det ska hålla och se bättre ut. Men än så länge så är det så här.
Lådorna grundar jag med kartong, tidningspapper, lite rens från hönshuset, alltså hönsskit och strö, sen kompostjord och det jag har. Jag hoppas att jag får till en bra blandning, men det kommer att visa sig.
När det är klart får de stå till sig lite med kompostgaller över eftersom dom kära djuren gärna gräver och sprätter bort det jag kämpat med att få dit.
