Hem/Home Första veckan med Leia
Fredagen den 29 november 2002
hämtade vi henne. Det hade varit en sömnlös natt fylld av förväntan. Det är otroligt vad mycket man kan fundera kring när man skall ta en valp. En av funderingarna var: Vad skulle jag ta henne i? Att hon skulle vilja ligga stilla i mitt knä trodde jag inte. Hon hade nämligen visat sig vara en ung fröken med mycket energi alla de gånger vi varit och hälsat på. Till slut bestämde jag mig för att hon skulle få åka i svampkorgen. Svampkorgen inreddes med en bit av ett täcke tillklippt i lagom storlek och en mjuk filt. Även en bläckfisk leksak fanns nerpackad. Så när det var dags att åka packade jag ner henne i korgen. Den var precis lagom stor för att hon skulle kunna ligga ordentligt men ändå så fick hon stöd runt kroppen. Täcket var mjukt, leksaken bitvönlig och korgen lagom hög för att kunna titta ut. Jodå det fungerade riktigt bra (trots att vissa inte trott på iden). Första delen av bilresan låg hon och bet på sin bläckfisk och andra delen lade hon upp huvudet på kanten av korgen på min arm och somnade. Det första hon fick bekanta sig med var tomten. Hon snusade runt och kissade. När vi kom in i huset gick hon runt och undersökte allt. Därefter kunde hon koppla av lite trots en helt ny miljö, verkligen duktigt. På kvällen kom ett par vänner med barn förbi en kort stund. Jag tror att det var första gången hon såg små människor. De lät inte som de hon var vana vid.
Leia ute på tomten
När det blev läggdags gick vi till nedervåningen, jag hade bäddat med solstolsmadrasser på golvet. Maken fick dubbelsängen helt för sig själv. Hade även tagit ner hennes lilla koja som jag sytt och filten som hennes mamma legat på. Den natten sov nog Leia betydligt mer än vad vi gjorde! Jag låg och höll en hand på henne medan hon snarkade på. Vid 03-tiden kom hon och började gosa vid min hals. Pigg och glad som man är vid den tiden gick vi ut och hon både kissade och bajsade. Sen gick vi in och sov ända till klockan 08. Hon hade varken kissat eller bajsat inne.
Lördagen den 30 november 2002
Vi har sprungit ut med henne som små galningar för att hon skall få kissa mer ute än inne. Hon varit framme vid dammen och tittat men vände med en gång. Hon är jätteduktig redan på att lyssna om man ropar eller visslar på henne kommer hon som ett skott. På morgonen har vi haft lite tokrusningar. Det är väldigt roligt att springa med full fart och göra bredsladd och slänga sig på filtar och täcken så man kasar iväg. Vi har ett glasskåp med spegel i. Där inne bor en annan hund tror fröken. Först blev hon rädd när hon såg sig själv, sen blev hon sur när hon inte fick igång den andra hunden och skällde på den. Försökte visa henne att det inte var något genom att öppna skåpet och tillsammans "gå" in där. Nu har jag täckt med tidning där för att hon anföll glaset lite väl mycket. Hon försökte även att titta bakom skåpet för att se om hunden månne var där. Hon är inte så dum lilla skruttan.
Leia vaktar vid glasskåpet. Man vet ju aldrig om den andra hunden kommer ut.
Sover på madrasserna. Nu börjar det värka i delar av kroppen jag inte visste fanns. Leia alternerar mellan min madrass hennes koja och golvet. Vid 05-tiden kröp hon upp vid mig och då gick vi ut. Hon är så go när hon lägger sin lilla nos min hals och försöker att komma närmare med hela kroppen. Så som hon brukade göra med bröderna i kullen. Skönt att inte någon är vaken vid den tiden. Endast iförd gummistövlar och lång kappa känner man sig inte allt för representativ. Sen la vi oss och sov. Hon är som en liten dunboll alldeles mjuk. Man kan pussa på henne hur mycket som helst. Även denna natt kissade och bajsade hon ute och inget inne.
Den hemmasydda kojan
Söndagen den 1 december 2002
Idag har det kommit snö. Den är mycket intressant. Man kan även äta den. Förresten har hon börjat smaka på allt... Snö, blad, blommor, stenar, harpluttar, äppelskrutt och snabbt går det. När vi skulle gå in så såg det ut som hon gick och smaskade på något, fick plocka ut en liten sten ur munnen som tydligen var god. Dessutom har hon vågat gå lite större rundor på tomten. Idag fick vi oväntat besök. De är båda hundvana och Leia accepterade dem direkt. De var roliga och hon blev jätte glad och lekte en stund, sen när vi fikade la hon sig och sov. Hon kan koppla av och sova mycket bättre nu. Reagerar inte längre på minsta ljud. Sen fick vi mer besök. Då var det lite läskigt först så man kunde gömma sig bakom mig. Vi är vilda. Försöker så gott det går att inte ha händerna ivägen för leksakerna eller uppmuntra henne till att bita i dom. Men ibland är hon för snabb, man börjar få fina bitmärken nu. Väger 5,5 kg
Måndagen den 2 december 2002
Nu är vi modiga. Har varit ute på isen på dammen tre gånger. Så var inte den läskig längre – tyvärr. Hittat det enda hålet som fanns i staketet och varit halvvägs ute på allmänningen. Mycket stolt när man upptäckt världen. Rivit ner en blomma, med andra ord börjar känna sig hemma. Har också träffat rörmokaren, var lite orolig att hon skulle bli rädd för honom. Men nej då, han var rolig. Verktygslådan var dessutom mycket spännande. Showade lite genom att ligga och snurra på rygg med bläckfisken i munnen. Första gången vi sätter på halsbandet. Ett litet brunt läderhalsband, mjukt och skönt – tyckte jag när jag kände på det i butiken. Leia tycker att det kliar så in i bomben. Försöker att springa ifrån det. Har det bara på en kort stund.
Tis-,Onsdagen den 3,4 december 2002
Hon är det vackraste som finns. Denna lilla som var dag utforskar världen mer och mer. Hon har börjat förstå vad hon heter. När vi är ute på tomten och hon söker kontakt ropar jag hennes namn och hon får en liten bit godbit när hon kommer. Även två signaler från visselpipan börjar fungera. Hon kommer i full fart. Ropar eller visslar bara på henne när hon söker kontakt och inget annat stör. Vi har sett hundar och människor utanför tomten. En del människor har vi hälsat på. Hundarna är inga vi känner så innan vaccinationerna är klara så får hon vänta med det umgänget.
Torsdagen den 5 december 2002
Idag är vi 9 veckor. Dagen till ära hade vi vår första tur utanför tomten. Leia fick ligga i min stora väska, en sån där som cykelbuden har. Tillsammans med ett täcke och leksak låg hon där och kikade på omvärlden. Jag var inte säker på om jag skulle få starka protester, men det var nog riktigt skönt att bli buren frampå magen. Så det blev en kort sväng till brevlådan och tillbaka.
Alla sätt att sova på är bra!
Lilla vackra flickan
	Som vi älskar så!
Copyright ©MWT Lilla Villan