Leia 14 veckor		Hem
Torsdag-Fredag				9-10	Januari 2003
På torsdagen fick jag för mig att vi skulle göra en rolig ”leta övning” ute. Tog med en leksak ut och när vi kom till en gräsplan visade jag Leia hur rolig saken var och kastade iväg den. Det var nu hon skulle springa och hämta den, komma till mig och vara glad... Jag visste att hon inte skulle stanna utan bara springa nära mig. Planen var att snabbt ta tag i henne, låta henne ha leksaken kvar, visa att jag inte tog den utan att det var roligt att leka tillsammans. Ja, vem som helst kan ju räkna ut hur det gick. Givetvis missade jag henne och hamnade i en snödriva. Såg ut som ett snömonster medans hon glatt sprang runt med leksaken. Lärdomen blir att imorgon övar vi inne där man inte kan springa runt så mycket. Eller där man inte kan få snö innanför jacka och byxor. Natten har inte varit bra. Leia har fått diarré. Ola var ute med henne klockan två, fem och sju. Första två gångerna var hon riktigt lös. Förklarar varför hon inte ville äta igår kväll. Det som oroar mig är om det fastnat något föremål i magen/tarmarna. Vet att det kan vara akut då. Det blev ingen mat på morgonen utan 2 msk A-fil. Läste i apotekets råd om hund och gjorde i ordning vätskebalansvatten. Visste inte hur man gör med valp, hur länge man kan låta dem vara utan mat så för säkerhets skull ringde jag djursjukhuset. De sa att om hon inte fick behålla någon vätska, var loj, febrig inte ville äta så var det dags att komma in. En valp kan inte vara utan mat lika länge utan behövde få något till kvällen. Skönt nog så är hon inte är påverkad. Tog det lugnt med henne på förmiddagen för att kunna upptäcka om hon mådde dåligt. Kände på magen, den kändes inte hård och svullen utan som vanligt. Leia visade inget tecken att ha ont. Hon drack, kissade och ville leka precis som vanligt. Bestämde mig för att avvakta med att åka till sjukhus. Hon fick några matskedar vätska varannan timme. Kom ihåg ett program jag sett någon gång om spädbarnsmassage mot kolik. Hoppas att mitt sunda förnuft tänkte rätt och bestämde mig för att det kunde vara bra även för en hundbebis som behöver få igång tarmarna. Då fick Leia spädbarns massage. Hon verkade gilla det och låg och mös. Först på eftermiddagen så fick hon majsvälling, 1 dl åt gången med ett par timmars mellanrum. Inget bajs ännu. Gick ett par rundor med henne för att få igång tarmarna. Dags för liten portion kokt ris med A-fil. Ut och gå. Full fart som vanligt inte en tillstymmelse till att må dåligt. Var får hon energin ifrån? Så blev klockan 21.30 och två bajskorvar kom. Undersökte dem noggrant. Mitt inne i den ena fanns en öronpropp som utvidgat sig. Förhoppningsvis så har det varit förklaringen och att hon blir bättre nu. Får se hur det går inatt.
Lördag				11
Natten har gått bra. Inte dålig i magen. Leia kommer få ris med A-fil och lite, lite foder nu på morgonen. Så var den pärsen över. Magen funkar som den ska.
Söndag				12
Försök inte lura en Aussie! Har du någon gång stått framför en hund med en boll i hand och låtsas slänga iväg den varpå hunden sprungit och letat. Det har jag. Fungerar inte på Leia. Inte ens när hon var några veckor gammal gick det att lura henne. Varför skall jag springa, jag såg ju att du har den kvar? Jag har nog inte skrivit om det tidigare, men Leia har haft lite rinniga ögon. När vi var hos veterinären bad jag honom kolla dem. Han sa bara att de såg lite röda ut och rekommenderade att torka dem med ljummet vatten, annars kunde de spola dem under lokalbedövning. Jag köpte natriumklorid på apoteket eftersom jag tycker att det är skönare att få i ögonen än vatten. Kanske inte alls gäller hundar, vad vet jag, skadligt är det i alla fall inte. Försökte först att ta flaskan och droppa i Leias ögon, gick inte. Tog en ren spruta och drog upp koksalt i den och tänkte att om jag snabbt droppar i några droppar i ögonen så är det nog det enklaste. Hon protesterade ordentligt. Provade en helt ny metod som aldrig skulle gått med min schäfer. Jag visade henne sprutan talade om att nu skulle vi göra rent ögonen. Inte för att hon tyckte att det var kul, men det gick. Nu har jag återgått till att ta kompresser och badda med. Varje gång visar jag henne att nu är det dags. Hon ligger stilla för nu vet hon. Ögonen är mycket bättre. Så lärdomen blev att förtjäna en liten hunds förtroende. Förresten sprutan använde vi till att börja lära oss apportera. Det var den jätte rolig till och precis lagom att ha i munnen. Så jag sa ”apport” och Leia tog sprutan. ”Loss” och hon släppte. Så nu har vi inte någon rädsla för den och saker kan få oanade användningsområden. Idag har vi varit på besök hos Chippen och Zingel. Det var första gången Leia träffade de här två Flat Coated-pojkarna. De har en stor tomt med skog på som var väldigt kul att ha race på. Tyckte ibland att det såg ut som om Leia försökte valla ihop dem. Så det var ett fasligt springande blandat med att nu måste vi bara slicka på varann. Efter ett tag tyckte de äldre pojkarna att man kan faktiskt göra annat också som att gå och lukta. Leia tyckte inte att lekstunden var över och genom att hoppa och skälla på dem så försökte hon få leka mer. Nu är det här snälla pojkar så de lät henne hållas.
	Chippen & Zingel
	Kom igen då din stora svarta hund!
Du kan inte ta mig...		...även om du försöker...
		Okej, du var väl störst.
På kvällen fick vi en nyhet som man inte gläds åt som hundägare. Pratade med en hundkompis matte som berättade att det gick loppor bland hundarna här. Hon hade träffat en hundägare med hund som efter en stunds lek berättade att hennes hund hade loppor. När jag frågade vilken hund det var så visade det sig att även vi träffat den hunden, men att hon inte sagt något till oss. Suck!!! In och leta igenom hunden. Hittade inga loppor men röda prickar som kan vara bett. Hade Frontline hemma som vi satte på. Istället för en lugn kväll blev det städning, tvättning och sanering. Dessutom telefonsamtal till de vi hälsat på för att berätta vad vi hört.
Måndag				13
Jag har väl aldrig jagat så många småstenar och ludd. Tycker att jag ser loppor överallt. Har inte hittat en enda men väl en hel del ludd. Eftersom Leia inte får träffa andra hundar och måste gå i koppel så tänkte jag att det kunde vara bra att börja koppeltränig ordentligt. Leia har de sista dagarna börjat tro att hon är en draghund, så hon behöver förstå att hon faktiskt inte är det. Gick vår vanliga vända med enda skillnaden att så fort hon började dra så sa jag ett lugnt nej, lockade på henne och när hon kom jämsides så fick hon beröm vissa gånger och godis andra. Sedan fick jag henne att söka ögonkontakt och då gick vi igen. Det blev en lååååång promenad. Inte i avstånd utan i tid. Kändes ibland som två steg fram och ett tillbaka. Och det är så rackarns trist övning... Men tröstar mig med att förhoppningsvis har jag igen det. Det tog inte så lång tid innan Leia förstod att spänt koppel betyder gå till matte. Ibland tog det bara lite tid att förstå varför hon inte kom framåt hur mycket hon än drog. Just det, om jag går tillbaka så får jag ju fortsätta. Och så med ens så glömde hon – sprang jag i full fart igen – stopp! Fundera, fundera... Just det tillbaka till matte. Även om det blev längre tidsmässigt än vad jag tänkt mig, man skall ju träna i korta pass... Så blev det avsevärd skillnad mot slutet. Skall kämpa vidare. Funderade lite över någon ny övning till Leia. Något som inte var sitt eller ligg. Kom på att lära henne att nycklar är roligt kunde vara en bra ide. En virrpanna som jag vet ju inte alltid var jag lagt dem, och skulle man tappa dem så vore det lysande att få lite hjälp att leta. Dessutom är det metall som kan vara lite läskigt, så det kan vara bra att vänja sig vid. Så slutmålet är att hon skall kunna hämta dem. Vi har börjat med att hon skall förstå att hon skall gå till nycklarna. Än så länge så går hon till dem och krafsar runt dom. Vi får se hur det går med planen... Väger 10,3 kg
Tisdag-Onsdag				13-14
Leias tunga måste jag skriva lite om. Som valp använder hon den mycket till att utforska. Främst när man själv är objekt för utforskandet märker man av dess förmågor. Att tvätta sig själv är fortfarande inte så viktigt. Att tvätta mammas ögon är mycket viktigt, de är väldigt smutsiga. Dessutom kan man vika tungan så att tungspetsen hamnar under tungan och så kan man ligga och ”dutta” i ögat så. Det kan man göra länge... Man kan även få den att bli som ett periskop. Allra bäst är det om mamma sover och man vill undersöka vad som finns inne i näsan. Då kan man få upp tungan ganska långt minsann.... Har inte fått springa lös på hela dagen igår. Hade massor av spring i benen. Så när vi var helt ensamma i lilla skogen så släppte jag Leia. Brukar öva inkallning några gånger när vi är ute genom att ibland använda pipan och ibland namnet. Hon är väldigt duktig och kommer snabbt. Men... Vi har även provat om matte har någon kondition genom att hitta ett spår från rådjur som gick upp för hela berget. Lite kaxigt stod jag kvar och tänkte hon vänder snart. Det gjorde hon inte, så började jag känna att, nej, nu är hon på väg lite väl långt bort. Jag ropar på henne. Det verkar inte som hon hör mig... Men pipan funkar lysande på inkallning. Men är man upptagen med viktiga saker så vet man inte vad man heter och även om man hör pipan så är man i en helt annan värld. När matte till slut flåsandes står bredvid och försöker vara roligare än det man håller på med så kan man titta förundrat och fortsätta bara en liten stund till. Det är då man inom sig känner ##### hund (# = massor med fula ord). Samtidigt försöker man få fram sin allra roligaste röst när hon tittar på en och man ropar Leia. Eftersom det inte finns en chans i världen att komma ikapp henne måste valet vara hennes. Man undrar om man är hennes ledare eller hennes leksak.... Någonstans blev i alla fall matte alternativet Leia valde. Tack för det.
Hem
Copyright ©MWT Lilla Villan 2003