Lilla Villan

Det där med soffan var inte så dumt

Leia 4 månader Den 3:e februari

Torsdag

Januari 2003

Världens smidigaste matte har varit ute i skogen idag. Skulle göra en liten leta-övning” . Leia fick sitta och skulle stanna kvar. Med blicken fäst på henne vandrade jag ut i blåbärssnåret, släppte leksaken några meter bort. Nu ville jag inte att Leia skulle tjuva. Så med blicken stadigt fäst på henne stegade jag tillbaka. Nån hade lagt en trädrot i skogen!!! Platt fall på magen med huvudet 1 meter från Leia. Det där betydde säkert varsågod...tänkte Leia och sprang. Snabbt upp på benen igen och var redo för att ta emot leksaken. Gick rätt bra i slutändan. När jag kunde hålla mig på benen.

Men vad hon har vuxit, tänkte jag i morse när jag såg henne på badrumsgolvet. Utsträckt så var hon lika lång som bastudörren. Känns inte som det var länge sedan jag låg på en madrass på golvet med lilla knytet. Hon ville vara nära och var inte större än att hela hon kunde ligga på min hals.

Tjuven här i familjen tar allt hon kommer åt, såklart, man är väl valp, och en aussie... Ibland kan det vara bra. Idag när jag satt vid datorn kom hon in och lämnade min snusdosa. Den hade hon tagit från bänken i köket, den bänken hon inte nådde upp till... Duktig hund som vill vara matte till lags. Sen storstädade vi idag. Fast jag tycker inte att hon var så hjälpsam. Att göra tassavtryck överallt på nytorkade golv är inte att städa. På slutspurten tog hon ändå in lite. Jag skulle gå ner med skurvattnet när jag hörde att dammsugarmunstycket blivit populärt. Sa först ”Nej”, men hejdade mig. ”Gå och hämta dammsugarmunstycket”, blev det istället. Och efter lite uppmuntrande så kom ett dammsugarmunstycke gåendes till mig med Leia bakom sig. Se där ja, det blir nog ordning på den tösen!

Skrev jag igår att hon inte stuckit ifrån mig på sista tiden? Att hon smet idag? När vi stod på trappan och skulle gå in. Jag hade famnen full av post hade satt henne ner och skulle öppna dörren när monstret får för sig att det var nog inte dags att gå in än inte... Så i dörren tvärvänder hon, ner för trappan, ut på allmänningen, till hörnet längst bort där det står två hundar. När man då kommer älgandes bakom irriterad för att hon sprang, för att man själv vet vad man tycker om de som inte har koll på sina hundar, för att man var så dum att man gav henne möjligheten, så får man höra vilken söt hund... Nej inte mycké just då. Ursäktade mig så väldigt och bar tillbaka skräpet hem, samlade upp den utspridda posten på vägen...

Bitbehovet är gränslöst. Var lite trött och tänkte vila lite när maken kommit hem och kunde hålla koll på fröken. Trots att han lagade mat i köket var det tydligen mer spännande med mig på soffan. Började med att lägga sig vid mina fötter. Vad är det där för lattjo grejor? Tår som man kan nafsa i... Nehe, det fick man inte. Plocka i mattes hår då om jag gör det lite löst... Hon är bra söt tösabiten.

Fredag

Januari 2003

Lördag

Februari 2003

Skatter som elaka matte tagit ur munnen: Min mobiltelefon – är numera designad med tandmärken, min klocka – hann ta den i tid, hushållspappersrulle – hann inte ta den i tid. Gårdagens storstädning finns inte mycket spår av. Trasigt gosedjur som låg på matsalsbordet – mera stoppning urplockad. Snusdosa – alla pås-snusar återfanns på mattan, ur en godisskål två Pollygodisar – trodde vi var snabba nog, men de måste hon svalt snabbt, för hon kräktes upp de. Ute så har det varit stenar, en chipspåse, cigarettpaket, en gammal klubba, smällare, en gammal fryst brödbit – den jobbade hon ordentligt för. Grävde djupt ner i en grästuva och kom upp med den.

På fredags eftermiddagen skulle hon få FF en liten stund. Måste erkänna att lite nervös var man när vi båda satte oss i bilen och åkte iväg. Var väl borta i 45 minuter. Inhandlade en digitalkamera så jag kan föreviga monstret. Hitintills har man fått ta tre-fyra kort på samma situation och hoppas att något blir ok. Varför rör alltid hunden på sig när man tar kortet??? Hur som helst, väl hemma smög vi in. Tänkte att nu är hon väl alldeles ledsen lilla pyret... Yrvaken kom hon ragglandes och kollade, jaha där är ni ja, va kul, men jag går och lägger mig lite på min kudde för jag har inte vilat klart. Så mycket var det att vara orolig för...

På lördagen var det hussedag. Jag skulle ut på pelargontur tillsammans med en kompis. Har inte varit iväg så mycket från henne och kom på mig själv med att ge goda råd till Ola hur han skulle underhålla henne...., suck vad fånig man är ibland.

Jaha, då har hon köpt digitalkamera, måste hon prova på mig hela tiden...

Nu har jag gått och lagt mig i min säng. Gå din väg!

Måndag

Februari 2003

Fröken bus fyller 4 månader idag! Dagen till ära hade jag fixat ett riktigt snöoväder som liten Leia kunde leka i. Har studsat fram. Fast bäst var nog ändå att hoppa i de största snödrivorna. Att leka fjällräv och studsa med framtassarna på alla inbillade byten var inte heller så dumt. Tid att kissa, vadå? Bajsa ute? När snön når ända upp till rumpan. Varför det? Hittade faktiskt en plats där snön blåst bort till slut. Himla tur...

Jo, det går att klicka på bilderna nu. Hoppas jag

Ett snömonster...

...som rör sig när man fotar

Efter att ha torkat Leia var det bara dags att byta sina egna kläder. Då hade vi lite sakletning på egen hand och hittade en hel påse med blomkrukor i tvättstugan.

Jag hade faktiskt önskat mig två hängande öron i

4-månaders present

Bara bus i skruttans huvud

Tills man däckar

Onsdag

Nya saker vi har lärt oss är att glasskåpet har en belysningsknapp på golvet. Den kan man trampa på. Undrade härom kvällen varför det blev mörkt, ljust, mörkt, ljust. Då var det någon som stod i hörnet och lattjade.

Träningen med stå går faktiskt riktigt hyfsat. Funkade bra att ha skärbrädan framför Leia så att hon lyfte bakbenen. Har börjat träna att lägga godis på näsan som man inte får ta förens man får ett varsågod.

Annars så har en Lypsyl vandrat iväg på egen hand och lagt sig under en matta, den saknar nu korken – spårlöst borta. Mattan har helt plötsligt blivit av med fransarna på mitten. Leia vet inget om det utan säger att den alltid varit så.

Så har vi letat lite godis i snön idag.

Godisletning

Mera godisletning

Hon ropar, bäst att komma!

Här är jag!

En digitalkamera tar inte korten lika snabbt som en vanlig systemkamera.

Inte min i alla fall. Motivet blir inte alltid vad man tänkt sig, fast rätt kul

Torsdag – Fredag

6-7

Igår fick vi paket från Häromi. Godisar, leksaker, apporter och en aktiveringsboll. Började med att ge henne metallapporten. Roligast var att putta runt den, möjligtvis bita lite i sidorna. Träapporten hade hon ingen förståelse för. Varför ta i mitten när man kan gnaga på pinnen i hörnet? Den blev snabbt undanpackad till senare tillfälle.

Gummiringarna var kul att leta efter och godis, tja det går ju alltid hem. Så var det aktiveringsbollen. Jo, den blev snabbt poppis eftersom en godis kom ut med en gång. Sen rulla hon boll, lät som om hela huset skulle rivas när den for fram.

Rulla in en boll och låt den rulla...

Om matte sitter vid datorn och inte kommer när jag vill så vet jag bra trick för att hon skall röra på sig:

Papper är alltid fint, tyvärr hann jag inte smula sönder hela...

Den här fina påsen hittade jag uppe på matbordet...

Platsen är upptagen redan. Jag och husse sitter här!

Lördag

I dag har vi haft en ny upplevelse. Första gången på en utställning, både för mig och Leia. Korten blev inget vidare, men de enda jag har. Det kändes som om Leia var den som skällde mest i hela lokalen – hela tiden. Först var det många hundar att skälla på, sen lugnade vi oss lite. Skönt tänkte matte. Men, så blev det sååå långtråkigt, och party prinsessa som hon är gjorde hon allt för att liva upp stämningen. Vi har faktiskt övat en hel del på att gå fint vid sidan, funkade bra när vi värmde upp. När det var dags för vår tur att kliva in i ringen var vi första ekipage, med hundar som sprang bakom. Hur lätt är det då att springa framåt eller att titta på matte när man skall ha koll på dem? Nu är inte Leia en utställningshund eftersom hon är övertecknad, men bra social träning blev det ändå. Hur det gick? Av tre hundar i klassen kom vi på andra placering. Inget HP såklart. Det trots att Leia lipade åt domaren. Ville inte ta in tungspetsen när tänderna skulle kollas... Fast jag är jättenöjd: Leia bet inte domaren. Jag tappade inte kopplet. Och jag var i rätt ring hela tiden... Se där ställer man inte större krav än det så...

Fast det bästa var nog att träffa brorsan – Casey.