Leia 11 veckor					Hem
Torsdagen den 19 december
Återbesök hos veterinären. Magen ser bra ut. Ingen mer behandling. Den här gången satt vi i väntrummet. Jag berättade för henne hur roligt det var att vara där med hjälp av småbitar Frolic. Så hälsade vi på sköterskan i kassan och hon var trevlig och gav Leia en liten godis. Veterinären var inte så farlig idag. Man kunde flirta med honom och till och med slicka honom i örat... Vad har vi sagt om flickor som slickar veterinärer i öronen, oj,oj. Väger 7,8 kg
Fredagen den 20 december 2002
Det är mer kortpromenader nu och mindre kiss stunder på tomten. På förmiddagen var vi ute i skogsdungen. Leia fick vänta vid ett träd när jag gick fem meter bort och la en boll och godis vid ett träd. Det var roligt tyckte hon och vi gjorde om det tre gånger. Sen kom Sickan... Han är en Tervuerens pojke på några månader. Han låg ner och Leia var framme och luktade. Sen var det dags att umgås, men han sprang så fort med sina långa ben så det var svårt att hänga med. Fast om man står kvar så kommer han tillbaka efter en stund och då kan man försöka att hoppa på honom. På eftermiddagen träffade vi grannen Laban, en äldre labrador farbror. Han var så go, la sig på rygg och gosade med Leia.
				Laban och Leia Både svarta och vita hundar gör sig bra på bild...
På kvällen lämnade vi lite pain riche och brie ost obevakat på låga bordet... Har inte riktigt vant sig vid att sådant är ett minne blott. Så fröken långnäsa var där och gnagde lite på kanten av osten.
Lördagen den 21 december 2002
Tur till landet för att bekanta sig med miljön. Tittade på skog, havet och vassen. Allt var lika roligt, och trots att hon inte varit där tidigare så traskade hon oberört på. Inne i huset la hon sig och åt på ett ben och mös medans vi fikade. Gick en bit ut i skogen och satte mig på en sten med Leia i knät och övade på att vara passiva. Det gick riktigt bra.
Sen kom kusinen, Kippen, en fyra månader gammal tax pojke. När han kom springandes och skällde vände Leia – det var en konstig sak som jag förut inte sett. Men vid en närmare blick så var det en kompis. De brottades och sprang, tyckte att taxen var underst hela tiden. Leia körde med en högersving – så var han i backen. Kippen gick under våran bil, Leia är för hög för att komma under, mycket irriterande tyckte hon.
Söndagen den 22 december 2002
Hemma hela dagen och tagit det lugnt... Inte direkt. Idag har vi haft en vild dag hela dagen. Full av energi har vi farit runt. Har träffat Laban på förmiddagspromenaden. Han hittade en jättestor pinne. Leia ville vara på precis samma ställe som han och göra likadant. Laban tog det med ro och lät henne hållas. Sen hjälpte hon honom att bära en stor pinne. Han tog i stora ändan och hon trippade bredvid och höll i. De var så söta så man blev alldeles varm i hjärtat. Fick fikabesök av en kompis på eftermiddagen. Trodde att Leia kanske skulle vara lite trött efter att vi varit ute och gjort lite tankeövningar. Men inte idag inte. Började 11-veckors avmaskningen. På kvällen träffade vi Sickan igen. Hon fick rasa av sig en kort stund med honom. Förhoppningsvis blir Leia trött nu på kvällen... Jag har talat om för henne att det är läggdags snart.
Julen den 23,24 december 2002						Leia börjar bli lång
Julen har rullat på i full fart. Inget speciellt utan fortsatt koppel, inkallnings, sitt- och ligg träning. Givetvis paket på julafton. På julafton vägde Leia 9 kg. Har träffat andra hundar. Har mött hundar som vi övat på att gå förbi. Snipp snapp snut, snart är redan julen slut.
Juldagen den 25 december 2002
Så har vi åkt bil igen. Det börjar gå riktigt bra där bak. Idag åkte vi till våra vänner med tre Flat coated retriever. Det var första gången Leia träffade dem. Vi gick på en kort promenad tillsammans. Hon hade fullt sjå med att försöka springa till alla tre för att tala om hur gärna hon ville leka och vara med. Sen blev det fika och morotskaka inne. Första gången vi har Leia med in, borträknat hos uppfödaren. Leia snosade först runt, försökte ställa sig in hos de äldre tjejerna. Hon ville gärna ligga på bädden tillsammans med en av dem, men hon var lite läskig och morrade. Trots det var det svårt att ge upp. Man kan ju gå en bit ifrån bädden och lägga sig precis utanför den. Levde lite farligt där unga damen...
							Minns ni min fina koja som Leia låg så vackert i vid 8 veckor? Jag minns hur jag satt uppe hela nätterna och sydde på den innan hon skulle komma.
Så här behandlar hon den vid 11 veckor. En marodör är vad hon är! Det var bara till att ta bort taket och nu är det inte en koja längre utan bara underdelen kvar. Än så länge.
Otacksamma hund.											Se inte så stolt ut!
						Bollen fick följa med på promenaden
Hem
Copyright ©MWT Lilla Villan