När jag köpte dom i somras så bestämde jag mig för att behålla en av tupparna. Men istället för tre hönor blev det tre tuppar.
Så är det när man köper unga djur, man vet inte vad det blir av dom för dom växer till sig. Så två av dom fick åka tillbaka till uppfödaren och ”klara” hönor fick följa med hem.
🐓 Tuppen skulle vara bra för flocken. Han skulle se till sina hönor och hålla lite ordning.
Men maken till förvirrad tupp!!!
Alla hönorna springer in på rätt ställe till hönsgården… förutom tuppen som springer på fel sida om hönsnätet och är förtvivlad för han inte förstår hur det gått till.
Hönorna mognar och utforskar och tuppen står i ett hörn och funderar över livet.
Han hittar inte maten och… ja, hur ska denna tupp kunna hålla ordning på något?
Men nu har han tagit ett steg i sin utveckling. Ett målbråtet kuckil-ku kom häromdagen, en av hönorna tittade överlägset på honom. Jag såg verkligen hur han tog i från tårna och försökte få till det. Hönan gick morskt fram, gav honom en pick på näsan ”vad håller du på med – din fjant” såg det ut som, sen gick hon iväg.
Men idag tog han sig upp på altan och kuckili-kuade.
Sven var helt förvirrad och trodde att den nog alldeles säkert var något läskigt, typ en stor björn eller annat monster som tagit sig nära huset.
Det finns nog hopp för honom också
