Det var nog stenar…
Jag hörde den här historien för första gången på mitt tidigare jobb. Kom att tänka på den idag igen när jag stod och tittade på mina stenar.
Den förekommer i olika varianter men budskapet är samma och så otroligt viktigt.
Så läs och påminn dig själv.
En professor i filosofi stod framför sina elever en dag med en tom glasburk.
Han fyllde den med stora stenar och frågade om burken var full?
-Ja, svarade alla.
Då tog han en stor näve småsten och hällde i, skakade på burken och de rann ner. Är den full nu, frågade han?
-Ja, svarade alla
Då började han fylla med sand, skakade och burken blev full på nytt. Är den full nu då, frågade han?
Och nu var verkligen burken full, så alla svarade
-Ja!
Då tog han sin kaffekopp, hällde ner kaffet i burken och log medan det fyllde upp det sista tomrummet.
Sedan sa han:
Tänk dig att den här burken är ditt liv.
Stenarna är hälsan, familjen, partnern, barnen, vännerna – allt det som är det allra viktigaste.
Gruset är andra viktiga saker, som hemmet och jobbet.
Sanden är det sista, småsakerna.
Fyller man burken med sand först finns det ingen plats för varken små eller stora stenar.
Man slösar energi på småsaker och får inte plats med det som verkligen är viktigt.
Så fyll på burken med stora stenar först
Då frågade elverna:
-Men vad representerar kaffet då?
Jo, att hur full burken än är så finns det alltid plats för en fika med en vän❤️
Kanske semester närmar sig med många måsten, men glöm inte att familjen, barnen och vännerna är de stora stenarna
Man kan också se stenarna och sanden som olika uppgifter och projekt. Hur viktigt det än känns att pärmarna har rätt färg, eller att underkläderna är vikta på exakt rätt sätt, så kanske det inte är det som får ordning och reda och gör att det känns städat i slutändan…
Så fundera över vilka saker som är dom stora viktiga stenarna, och vilka som mest är utfyllande sand. Försök sedan att prioritera efter det
Och som slutkläm om någon slänger stenar på dig 😉
